Det var ett tag sedan jag skrev ner min strategi nu, och den har säkert förändrats en del sedan förra gången också – så det kändes lägligt såhär i semestertider att försöka formulera den i text (vilket jag tror är nyttigt, för att förstå vad man faktiskt tänker).

Mitt fokus ligger av naturliga skäl på tillväxtbolag. Definitionen jag använder är bolag där majoriteten av dess värde ligger i framtida investeringar så som expansioner, produkter, samarbeten och liknande – snarare än bolag med en etablerad position och svårigheter att återinvestera kapital i bra idéer och fortsatt tillväxt. Så med andra ord behöver det inte betyda att alla bolag jag gillar växer i ett groteskt tempo, men däremot ska alltid framtiden vara i fokus.

“Growth firms get more of their value from investments that they expect to make in the future and less from investments already made.”

Aswath Damodaran

Varför tillväxtbolag istället för ”stabila bolag” som delar ut pengar? Av den simpla anledningen; jag tror att om rätt bolag kan återinvestera sitt kapital på ett lukrativt sätt, snarare än kasta ut majoriteten till sina aktieägare, kommer detta bolaget prestera långt mycket bättre i längden. Faktum är att du dessutom, mest troligt, kommer ha en mycket bättre direktavkastning längre fram vid köp av rätt tillväxtbolag, än om du köper en av dagens ”dividend aristocrats”.

Fördelen med ”utdelningsstrategin” skulle väl vara att du genom en ganska enkel process kan lista ut (läs: gissa) vilka bolag som kommer fortsätta dela ut si & så mycket över tid, genom att se över lång utdelningshistorik och göra antaganden kring stabiliteten i deras intjäning. Det är bevisligen ingen dålig strategi, men det är inget som intresserar mig överhuvudtaget och jag tror den kommer bli allt mer obsolet. De riktigt fina resorna har alltid gjorts, och kommer alltid göras i tillväxtbolag – sedan är det upp till var och en vilken stig man vill vandra.

Jag försöker till att börja med att väga in det man brukar kalla mjuka värden så mycket som möjligt i min analys. Mjuka värden, eller immateriella tillgångar, är sådant som inte syns på balansräkningen. Det kan t.ex vara ett drivet management-team, en inlåsningseffekt i affärsmodellen som hindrar konkurrenterna att nå kunderna, en företagskultur som lockar (behåller!) rätt folk, ett starkt varumärke som tillåter bolaget att ta betalt 5x mer än konkurrenterna eller bara ett kraftigt försprång – antingen geografiskt, tekniskt eller erfarenhetsmässigt.

Detta kan manifestera sig i siffrorna också (höga marginaler, höga returns on capital, kraftig tillväxt m.m skvallrar såklart om att bolaget gör något speciellt), men den djupa förståelsen för mjuka värden får man bara genom att gräva ordentligt. Intervjuer med grundare/management, företagspresentationer eller VD-orden i rapporterna säger ofta väldigt mycket mer om storyn, än om EBIT-marginalen gick från 16,3% till 15,8% under ett enskilt kvartal.

Av denna anledningen gör jag väldigt sällan detaljerade antaganden om framtiden, utan försöker väldigt grovt uppskatta hur det kan se ut framåt – snarare än sätta en exakt riktkurs eller köpnivå. Oavsett hur noga jag är med en DCF (om jag ens kunde göra en ordentligt), så kommer den bli fel. Speciellt när det gäller tillväxtbolag. Men hade jag varit bättre med siffror hade jag säkert också använt dem mer, tills dess får jag dock jobba med vad jag har.

”I would rather be vaguely right, than precisely wrong.”

John Maynard Keynes

Samtidigt tror jag att kvalitativ analys betalar sig mycket bättre i längden än kvantitativ analys, även om det självklart finns tusentals personer bara i Sverige som är smartare än mig på den punkten också. För när det gäller rena siffror kan vilken mobiltelefon som helst räkna snabbare än mig idag, och edgen som Benjamin Graham hade på sin tid låg i att han orkade göra jobbet ingen annan orkade göra – knåpa ner siffror manuellt och räkna själv, utan stora register och utan datorer. Således är kvalificerade gissningar om framtiden det enda som kan ta dig någonstans idag, du kommer nog ha svårt att överprestera genom att enbart räkna bättre än någon annan – förutom i vissa fall då, t.ex väldigt små bolag där ingen kollar ordentligt.

Jag är heller inte så rädd för höga värderingar, på gott och ont, och är ofta beredd att betala ett groteskt pris i en klassisk värdeinvesterares ögon. Igen; jag har all respekt för de som har en annan strategi än mig och vägrar köpa dyrare än P/E 15, oavsett bolag. Whatever floats your boat. Men jag vill tro att rätt bolag vinner i slutändan, nästan oavsett vad du betalar för EV/EBIT-multipel idag. Sedan kan det såklart vara väldigt svårt att få ihop ekvationen om ett bolag värderas till 400x sales på ett market cap norr om $100md, så ett visst sunt förnuft måste man såklart ha.

”Stockpicking is both an art and a science, but too much of either is a dangerous thing. A person infatuated with measurement, who has his head stuck in the sand of the balance sheets, is not likely to succeed. If you could tell the future from a balance sheet, then mathematicians and accountants would be the richest people in the world by now.”

Peter Lynch

Drömmaren som köpte Salesforce när de gick till börsen 2004 fick betala ca 17x ARR eller $1.65md för ett bolag vars TAM (total adressable market, året innan iofs) i prospektet bara uppgick till $7md. Marknaden för deras produkt (CRM-system) växte avsevärt mycket fortare än man kunde ana, och idag omsätter Salesforce nästan $5md per kvartal. Prislappen var hutlös vid noteringen och har varit det sedan dess – aktien har levererat ~5000% till ägarna. En solskenshistoria som är få förunnad såklart, men den pekar ändå på problemet med höga värderingar i kombination med en begränsad framtidsvy.

Även Veeva (där VD & grundare Peter Gassner faktiskt är från Salesforce, en helt fantastisk entreprenör som personligen idag äger Veeva-aktier för hela $3md) är en riktig framgångssaga, som vid sin IPO 2013 uppgav att life science-industrin spenderade $28md på mjukvara och tillhörande service (jämför detta med hur det lät i Salesforce prospekt 9 år tidigare). Idag har Veeva utökat sitt erbjudande såpass mycket att man snart omsätter $1.5md, mot drygt $70m i prospektet. En omsättningsökning på drygt 1500% på blott 11 år. Och vinstmarginalen har under tiden gått från ~1% till 25-30%, så att Veeva är ett fantastiskt bolag har det inte varit någon tvekan om – vilket kan vara svårare att se om bolagen dras med större och större förluster för varje år.

Så att stirra sig blind på hur stor marknaden idag är för valfritt bolag är att begränsa sig. Sedan finns det självklart bolag som enklare kan expandera sitt erbjudande än andra. Mjukvarubolag med land & expand-modell (exempelvis Fortnox eller Intuit) har det i sin natur, medan t.ex ett byggföretag som Peab eller Skanska har svårare att expandera mot nya kundgrupper på ett kostnadseffektivt sätt. Men precis som i fallet Amazon, som investerat hutlösa summor i fysiska fulfillment centers (lager) så går det också – med rätt mängd kapital, rätt driv och rätt strategi.

Sedan har vi det här med att ränteläget är historiskt lågt och att många affärsmodeller idag kräver förhållandevis lite billigt kapital för att växa väldigt fort på global skala, vilket också gör att multiplar som ser höga ut ur ett historiskt perspektiv kanske helt enkelt inte är så höga egentligen. Men alldeles oavsett diskussionen kring multipelexpansion eller -kontraktion beroende på ränteläget, så har de riktigt stora vinnarna på börsen nästan alltid sett dyra ut ur ett historiskt perspektiv; och billiga ut i backspegeln. Jag vill naivt tro att detta kommer fortsätta.

”Quantitative data is efficently priced, qualitative inisght is not.”

Pat Dorsey

För att skapa ett positivt flywheel (för att använda en Jim Collins-referens) krävs produkter/tjänster som lockar fler och fler kunder, en underliggande marknad som växer, att bolaget kan återinvestera en stor del av kapitalet för att hålla flywheelet i rullning OCH rätt personer på rätt plats. Utan rätt personer i teamet kommer fel beslut tas, och med fel beslut så återinvesteras kapitalet på fel ställen, t.ex i fel produkt. Bolag som saknar en innovationskultur eller förmågan att tänka utanför boxen kommer mest troligt att falla ner i hålet som Clayton Christensen kallade The Innovator’s Dilemma; att man inte vågar ”disrupta sig själv” för att nå nästa generations kunder, och på så vis skjuter sig i foten.

Företagskultur är svårt att plocka upp på som utomstående, men jag tycker ändå man kan få en hyfsad känsla för den många gånger via intervjuer, Glassdoor.com, kundbetyg, listor över eftertraktade arbetsplatser och egna interaktioner. Avanza är ett bra svenskt exempel på ett bolag med en riktigt driven företagskultur, vilket genomsyrar hela organisationen. Andra klassiska exempel är ju Google, Apple, Costco och Starbucks. Även Spotify, ett av mina större innehav, har fantastisk kultur. Detta tror jag är extremt viktigt framåt, då så mycket av företagens framtid hänger på att rätt personer tar rätt beslut. Företag är människor!

Så för att summera har jag ändå en ganska simpel approach, hur komplicerad jag än vill få den att låta;

Jag vill hitta marknadsledande (lokala såväl som globala) bolag som drivs av rätt människor med rätt visioner. Bolaget bör ha starka konkurrensfördelar (inlåsningseffekter, överlägsen produkt, starka varumärken, skalfördelar m.m) och åtminstone en underliggande sk ”megatrend” (digitalisering, effektivare hälsovård, miljötrend t.ex). Affärsmodellen ska helst vara skalbar och managements tillväxtstrategi framåt ska vara tydlig.

Bolaget behöver absolut inte vara lönsamt idag, om management anser att annat är viktigare just nu. T.ex att försvara eller öka sin sin marknadsposition via produktutveckling, bundling eller marknadsföring. Detta är ofta fallet med digitala affärsmodeller idag, ett race to the top, och jag är fine med det då jag förstår kraften i att låsa in en kundbas. Men jag vill såklart kunna föreställa mig en rimlig marginal i framtiden, och de som kan växa med lönsamhet imponerar självklart mer.

I över tio års tid har usla journalister pekat på hur mycket pengar Spotify förlorat varje år, istället för att lyfta fram att de framgångsrikt konkurrerar mot några av världens mest kapitalstarka och mäktiga teknikbolag. Detta hade ALDRIG fungerat under lönsamma former. I år väntas bolaget göra ~€270m i fritt kassaflöde, trots att man investerar som aldrig förr i podcastsegmentet.

Mitt story-fokuserade tänk kring bolagens framtid gör att jag riskerar att köpa bolag väldigt dyrt (då jag sällan är först på bollen), men också att jag inte säljer bort mig under resans gång på grund av en för hög värdering (även om detta såklart hänt, lex: Shopify $300). Detta gör att jag måste räkna med att aktierna jag äger kan falla kraftigt vid svagare rapporter eller liknande, det är jag medveten om – men jag tror att marknaden kommer fortsätta underskatta fantastiska bolag över tid också, och att min höga prislapp därför (i majoriteten av fallen) kommer se billig ut i backspegeln.

Jag lägger också väldigt lågt fokus på makroekonomi, och vill inte försöka mig på att tajma marknaden i stort för mycket; men ger mig samtidigt friheten att känna efter i magen när saker och ting gått överstyr på kort sikt. Har dock väldigt sällan gått över 15% kassa, utan ligger allt som oftast fullinvesterad i mina bästa idéer. Tanken framåt är att hålla mig under eller omkring 10st innehav totalt, där mina 4-6 idéer skall väga 50-60%.

Sedan tror jag också väldigt mycket på begreppet KISS (Keep It Simple Stupid), och försöker därför att förenkla alltifrån analysprocessen till allokeringsregler, och ta bort dåliga informationskällor. Dock gör jag ju detta samtidigt som jag hela tiden försöker lära mig mer, så jag är också ödmjuk inför att min investeringsfilosofi inte på något sätt är satt här och nu – den kommer växa med mig.

”Simple can be harder than complex: you have to work hard to get your thinking clean to make it simple. But it’s worth it in the end because once you get there, you can move mountains.”

Steve Jobs

Nu vet jag att väldigt många bolag har gått otroligt bra sedan krisen i marknaden kulminerade för två månader sedan, vilket väl talar emot min tes här lite. Men min tanke med denna texten är att försöka förklara varför vissa bolag faktiskt har vänt upp starkt på försvarbara grunder, och inte på vad många skulle kalla för hjärndöd optimism.

Efter den initiala likviditetskrisen där allt handlades ner i ren panik (inklusive guld, som brukar ses som en trygg hamn. Sorry för råvarusnack!), så utkristalliserade sig ett par ledarkategorier på marknaden. Enkelt förklarat så fick uppenbara eller potentiella ”pandemi-vinnare” en uppvärdering, likaså konjunkturstabila trygga kassaflöden och starka balansräkningar.

First level thinking blir givetvis att stay-at-home-produkter kommer gynnas. 

Digital infrastruktur för att jobba hemifrån är väl den mest omtalade kategorin (Zoom, RingCentral, Slack, Okta), men även studera hemifrån (Chegg, 2U, K12).

Digital underhållning i alla dess former (Netflix, Embracer Group, Evolution Gaming, Spotify) och ”digital konsumtion” via e-handel (Shopify, Etsy, Amazon, Zalando). 

Hälsovårdsbolag med koppling antingen direkt mot viruset (Moderna, Novavax), digitala modeller via telemedicin (Teladoc, Livongo, Kry, Babylon) eller indirekt via andra typer av tjänster vars efterfrågan trappats upp på grund av sjukdomsbilden (Masimo, Getinge). 

Den stora bunkringen av mat och liknande förnödenheter, som gynnar både matvarukedjorna (Axfood, ICA, Walmart), hemleverans av mat (Delivery Hero, Grubhub, Domino’s) och försäljningen av hygienprodukter (Essity, Shop Apotheke) har också fått ett stort uppsving.

Många av dessa bolagen fick en med all rätt en högre prislapp på marknaden och piskade respektive index duktigt mitt under brinnande panik – de skulle ju ha ett par superrapporter på ingång. Sedan, i takt med att allvaret började sippra in i folks huvuden, så hamnade den påföljande lågkonjunkturen allt mer i fokus. Och när dessa orden börjar tas på allvar, då är det trygga kassaflöden (telekom, läkemedel, matvaror) och stabila balansräkningar som värdesätts högst. Nästan alla började screena efter bolagen med störst nettokassa i sektorerna som generellt gått bra under sämre tider.

Nu är vi någonstans ytterligare ett snäpp längre fram i återhämtningen, då även mindre säkra kassaflöden och såväl förlustbolag (för att använda ett uselt ord) som vinstmaskiner handlas upp till nya höjder. Tyvärr har vi nått någon typ av tillfällig hausse där allt mer eller mindre går upp, vilket är lite oroväckande i det korta perspektivet. Men det är fortfarande tydligt att ”pandemivinnarna” är favoriserade, och jag börjar faktiskt tycka det är mer och mer rimligt i många fall.

Tekniktunga Nasdaq ångar förbi nästan alla andra index.

En sak som också varit tydlig i nästan alla sektorer sedan lång tid tillbaka (kanske främst tech, men även t.ex lyxsektorn med jättar som LVMH och Kering) är att de största och/eller bästa bolagen fortsätter att dominera. En darwinistisk konsolidering? De starka aktörerna kan svälta ut sina mindre motståndare genom sin överlägsna storlek (högre omsättning = större summor R&D, marketing och liknande) eller också med hjälp av sin starka balansräkning (strategiska förvärv), vilket antagligen kommer bli ännu enklare för många nu i eventuellt sämre tider. Det är just detta jag tror marknaden prisar in på många håll nu – att dominanta marknadsledare inom respektive vald nisch kommer gå ur krisen ännu starkare, även om två-tre dåliga rapporter är starten på denna utvecklingen.

Än har vi väl inte sett vilka bolag som marknaden tror kommer bli de relativa vinnarna inom t.ex amerikanska banker eller resebranschens hotellkedjor/flygbolag, utan detta ligger kanske längre fram i tiden då deras överskådliga framtid fortfarande är lite snårigare att navigera i. Men inom många andra, mindre drabbade eller till och med gynnade, sektorer har vi sett ett riktigt rally. Båda jättarna Amazon och Facebook stängde igår på all time high, där den sistnämnda på kort tid använt just sin enorma kassa till ett förvärv (Giphy), en equity stake (Jio) och nya produktlanseringar (Shops). Jag ser också att smarta investerare som Chuck Akre och Pat Dorsey ökar på sin redan stora positioner i Mastercard respektive Facebook och Alphabet, vilket såklart ger mig lite vatten på min kvarn här. Att Warren Buffett och Charlie Munger via Berkshire Hathaway inte monsterköpt några digitala vinnare kanske säger mer om deras investeringsstil (eller kapitalbehovet hos deras onoterade bolag) än om digitala affärsmodeller? Jag vet inte.

Och en annan fråga som debatteras friskt är ju; kommer den påtvingade digitaliseringen att förändra spelplanen? Kommer denna acceleration innebära att Cheggs adresserbara marknad för onlineutbildning helt plötsligt blivit avsevärt mycket större? Kommer videokonferenser börja användas mer frekvent efter detta, när folk förstått hur bra det fungerar?

Tusentals företag hade aldrig ens haft en digital kundrelation innan, och tvingades nu bygga en hemsida via Wix/Shopify eller skapa ett Instagram-konto för att nå ut med information eller sälja sina varor. Kommer dessa att stänga ner allt digitalt och återgå till sin analoga värld när allting öppnar upp? Jag har svårt att tro det. Användandet av telemedicin via tjänster som Teladoc eller Kry kommer nog för alltid att ses ur ett annat ljus, nu när fördelarna blivit omöjliga att blunda för.

Så min tes är väl lite att oavsett hur det går i det korta perspektivet (nästa tolv månaderna till exempel), så kommer många bolag gå otroligt mycket starkare ur denna krisen. Inte minst de digitala bolagen som fått helt nya kunder, kunder som blivit tvungna att ta steget in i framtiden redan nu. Några starka bolag som förvärvat mindre spelare under den senaste tiden är Microsoft, NVIDIA, Alphabet, Intel, Atlassian, Facebook, Sinch, DocuSign, Palo Alto Networks, Salesforce, Zoom & ServiceNow.

Så i min värld känns det inte alls verklighetsfrånvänt att många fantastiska bolag handlas kring all time high nu, trots att makrobilden ser ganska dyster ut. Vågar man bara blicka ut ett eller tre år så ser vi nog en mer konsoliderad och mycket mer digital värld än idag. Att ”stockpicking är extra viktigt just nu” hör man nästan varje vecka, men denna gången kanske det faktiskt stämmer? Enligt Gartner så väntas företagens IT-investeringar överlag att sjunka med historiska mått, runt -8%, under 2020, men Cloud respektive SaaS väntas ändå växa 19% respektive 20%. Makes you think!

Jag tänkte skriva några rader om Cristofer Anderssons nya bok Börspsykologi – så blir du en bättre investerare. Och det första man tänker när någon relativt börsfärsk får för sig att skriva en bok, är att denne inte har så värst mycket att bidra med – helt fel! Jag har sett ganska mycket negativa kommentarer kring detta på Twitter och liknande plattformar, vad gäller flera av våra svenska ekonomiförfattare. Jag tycker personligen att alla sätt att försöka sprida kunskap och hjälpa till är välkomna. Men i Cristofers fall, som (no offence) är ganska färsk när det kommer till investeringar, förlitar han sig på fakta snarare än försöker basunera ut sina egna teorier. Cristofer har tagit på sig rollen av att samla ihop en mängd kritiska punkter på ämnet, och paketera dessa i ett lättsmält format.

Själva tänket kring behavioral finance, eller beteendeekonomi, är ju nästan lika gammalt som tänket kring investeringar egentligen. Men det känns som att det blir populärare för varje år att prata om tankefällorna på börsen. Vi fightas i princip varje dag mot våra egna hjärnor, och det är inte förrän vi lär känna oss själva som vi kan utvecklas som investerare. Riskbenägenhet (tolerans för osäkerhet? tolerans för volatilitet?) och emotionell påverkan vid förlust/vinst är två vanliga exempel på saker man måste jobba med.

Det finns hundratals böcker på temat, varav jag läst ett par sedan innan. Överlägset mest känd är ju Thinking, Fast and Slow av Daniel Kahneman. En bok som är väldigt bred, den behandlar mer än bara de ekonomiska bitarna av beteendevetenskap – och tog väl världen lite med storm när den kom ut 2011. En bok som alla definitivt borde läsa, Cristofer hänvisar till Kahneman flera gånger. Och upptill denna måste man läsa Michael Lewis fantastiska bok om Daniel Kahnemans och Amos Tverskys relation och karriär – The Undoing Project.

Utöver dessa två så måste jag passa på att nämna Elin Helanders bok Hjärnkoll på pengarna – få råd med dina drömmar, som är en ren ekonomibok med inriktning tankefällor. Vill minnas att den behandlar främst köpbeteenden kopplat mot sparande och privatekonomi, men även lite kring investeringar. En annan svensk bok på temat är Arvid Jansons & Niklas Laninge bok Beslutsfällan – Genomskåda psykologin som styr dina val. Denna bok tyckte jag väldigt mycket om. Den tar ett lite bredare grepp än Elin, och fokuserar mycket på marknadsföring och samhällsnormer – allt kopplat mot vårt beteende. Även Jonas Bernhardsson tar i ett kapitel upp psykologi i sin fantastiska (och breda) bok Investeraren – Allt du behöver veta om finansmarknaden, som alla borde läsa. Men nu till Cristofers bok..

Jag har blivit ombedd att vara 100% konstruktiv och ärlig i min recension av boken, och därför kommer jag att framhäva ett par negativa punkter (för mig personligen) ihop med vad jag finner positivt.

Och en sak som är negativ är att innehållet i mångt och mycket är ”gammal skåpmat”, vilket ju i och för sig snarare har med mig att göra, då jag redan läst en hel del på ämnet. Dock var det ett par kapitel jag tyckte riktigt mycket om, med koncept jag inte stött på innan – stort plus! Sedan presenteras allting väldigt pedagogiskt och är snyggt formulerat. Nästan överpedagogiskt ibland (det märks verkligen att Cristofer är lärare, på sättet han förklarar. Obs! på ett positivt sätt), vilket passar perfekt första gången man läser om exempelvis confirmation bias.

Karaktärerna vi får följa, Kajsa och Nicklas, och deras verklighetstrogna exempel i boken gör att koncepten är enkla att ta till sig – perfekt för någon ny, men upplevs lite upprepande i de kapitel man redan greppat konceptet. Dock är i princip varenda bok som vill hamra in ett budskap ganska upprepande, det är nog helt rätt approach för att få informationen att faktiskt fastna. Så som ny på ämnet är nog boken helt suverän, kanske den mest pedagogiska jag läst inom psykologi som bara rör börsen/investeringar (Den enda på svenska?). Och som jag skrev innan är de andra svenska böckerna lite bredare, när Cristofer istället zoomar in på investeringar – också ett plus i mina ögon.

Boken är också fylld med fantastiska citat från alla möjliga håll, och har massor av trevliga referenser från historien i varje kapitel. Detta citat av Shakespeare är det första som möter dig när du slår upp boken, och är kanske det mest tänkvärda av dem alla. Jag tycker det citatet sätter fingret på allt som boken vill säga – Du har ett stort övertag om du tidigt kan inse att du är en fool. Du kommer göra misstag, du är programmerad för att begå misstag – men se till att vara vaksam nog att kunna rätta till dessa i tid.

Så, sammanfattningsvis:
Boken är snyggt utformad, väldigt välformulerad och helt klart mycket läsvärd även om du som jag tycker dig läst relativt mycket på ämnet. Den lämpar sig kanske i första hand till de som inte känner till något alls om detta, men är nyfiken på vilka fallgropar vi enkelt hamnar i mentalt när vi investerar på börsen. Jag har faktiskt rekommenderat den till alla börsnykomlingar i min närhet, ihop med Investeraren – Då jag tycker psykologin är väldigt viktig att försöka få med sig tidigt i ”karriären”, vilket jag själv inte hade. Jag kämpar ju såklart med bl.a confirmation bias och skotomisation fortfarande, men vill tro att jag blivit bättre ju mer jag lärt mig.

Jag vill också passa på att tacka Cristofer för att jag fick recensera (om nu detta räknas som en recension, jag är tveksam) boken, hoppas att jag inte var allt för hård. Jag kan verkligen, i framtiden, se dig skriva en spännande nonfiction-bok om valfritt skeende i börsvärlden – kanske om ett specifikt bolags uppgång och fall, eller om någon unik företagsledares karriär. Men oavsett vad, så hoppas jag du skriver mer kring börsen och investeringar i bokform. Tack!

”Det bor en Pinocchio i oss alla, en marionett som reagerar på ett förutsägbart sätt även om vi tror oss vara rationella och fritt tänkande varelser. Hundratals experiment inom olika områden visar att vi ofta är mästare på att manipulera oss själva för att undvika obehagskänslor.”

Ur kapitel 5, om kognitiv dissonans

Något som vi sällan pratar om, men som jag tror kan vara ett stort problem för investerare idag, är det monstruösa informationsflödet vi möter varje dag. Innan blixtsnabbt internet blev allmängods var det den med snabbast uppkoppling och bäst datakällor som var vinnaren. Detta stämmer ju till viss del fortfarande – den med information ingen annan orkat leta upp eller räkna ut kommer alltid ha ett övertag. Men problemet jag pratar om ligger inte i någon informationsasymmetri, även om man ibland kan svära över insideraffärer som uppenbarligen skett i gråzonen, utan i att vi matas med för mycket information.

Och det jag menar med ”information” kan vara allt ifrån fem nya rekommendationer ur senaste Börsveckan, tre helt olika vinklar på Tysklands senaste PMI-siffra, en graf på Twitter som skriker att silver är rekordbilligt NU eller att Börsdata adderat fjorton nya värderingsmultiplar som du nu tvingar dig själv att förstå. Man brukar ju tala om att ”försöka stänga ute bruset”, men problemet är väl att det aldrig specificeras vad det egentligen innefattar. Jag tror det går att applicera på mycket i livet, men först måste man i så fall bestämma vad som är ens personliga ”brus”.

Två andra begrepp som används flitigt är ”skin in the game” och ”incitament”, detta är drivkrafterna bakom det stora engagemanget vi möter varje dag. Bankerna vill som bekant driva transaktioner (alltså, deras incitament) – de justerar riktkurser hit och dit och slänger ur sig slagkraftiga argument till varför. Men precis som dina favoritplacerare på Twitter, talar bankerna i egen sak när de uttalar sig. Många på Twitter beskriver sina innehav ur positiva (eller för den delen negativa, om de är korta) ordalag av välmening och ambition snarare än för någon ”pump & dump”-manöver, men det finns nästan alltid bakomliggande skin in the game att ta hänsyn till när man scrollar flödet.

Man kanske inte helt vill undvika att besöka Twitter eller lyssna på poddar (där precis samma incitamentsstruktur gäller), då många med mig hittar inspiration och behjälplig information där. Men man bör nog åtminstone vara restriktiv med hur man tar åt sig informationen och hur stor tid man lägger ner på att spinna varje tråd vidare – förutsatt att man vill bli riktigt duktig. Om man ser på det som att du har, för enkelhetens skull, 8 timmar varje vecka att lägga på research: inte vill du skumma igenom 50 saker halvdant utan istället kanske fokusera helhjärtat på tio, men med den otroliga tillgängligheten idag är det så enkelt att försöka vara överallt.

Lyssnar man på många riktigt framgångsrika investerare så har de ofta en förvånansvärt simpel approach. De förstår sina begränsningar och har lärt sig att zooma in på det som de lärt sig är viktigt. Warren Buffetts berömda ”too hard pile” är ju en klassiker på temat, högen där han direkt placerar kvartalsrapporterna (vilka han läser i pappersform då han valt att inte ha en dator på kontoret, vilket går helt i linje med den avskalade strategin) som han direkt anser för svårbegripliga. Han har missat väldigt många tåg på grund av detta tänket, tusentals procent inom tech och hälsovård till exempel, men blivit världens mest framgångsrika investerare ändå.

Ett par citat från Warrens vapendragare Charlie Munger på temat:
”Knowing what you don’t know is more useful than being brilliant.”
”One of the greatest ways to avoid trouble is to keep it simple.”
”Success means being very patient but aggressive when it’s time.”
”The big money is not in the buying and the selling, but in the waiting.”

Chuck Akre är en annan investerare som inte vill krångla till det. Han har medvetet kvar kontoret i ”en stad med ETT trafikljus” för att slippa allt brus en storstad för med sig. Hans (eller deras, på Akre Capital Management) investeringsstrategi består av tre punkter, ”The Three Legged Stool” – 1. Stark affärsmodell, 2. Duktigt management och 3. Bra kapitalallokering. Sedan lägger han givetvis många timmar av research inom varje ben, men han zoomar inte in på mer än detta. Och med ett smalare fokus och en fast strategi så kan man snabbt sålla ut bolagen man inte får ödsla tid på. Jämför det med någon som har noll krav på vad ett bolag bör uppvisa för attribut – universumet man gräver i blir ohanterligt stort.  PS. missa inte denna intervjun med Chuck.

Sjukt nog finns det också folk som specifikt jobbar med att hjälpa företag begränsa valmöjligheterna för deras konsumenter. Det driver försäljningen kraftigt om man kan isolera ut och behålla rätt produkter i utbudet och ta bort en större del. Vi människor klarar inte av att hantera för stora valmöjligheter och drar oss då ofta istället för att ta ett beslut överhuvudtaget. Barry Schwartz beskriver problematiken i sin bok ”The Paradox of Choice” för den som vill grotta ner sig i psykologin bakom. Men ni vet själva hur det är att scrolla igenom Netflix i jakten på att hitta just RÄTT film. För egen del kan det ibland ta nästan lika lång tid som att till slut se filmen.

”Trust me, too many options… I promise you, too many options will make a tyrant of us all. So get rid of the excess, the wasted time. Decrease your options. If you do this, you will have accidentally, almost innocently put in front of you what is important to you by process of elimination. Knowing who we are is hard. It’s hard. So give yourself a break. Eliminate who you are not, first, and you’re going to find yourself where you need to be.” säger Matthew McConaughey i sitt tal på University of Houston, som beskriver precis detta.

Hotellmagnaten Petter Stordalen kategoriserar och försöker numera leva sitt liv enligt principen ”8×3”, där dygnets timmar delas upp enligt följande: 1) åtta timmar sömn, 2) åtta timmar hälsa, relationer & träning och 3) åtta timmar jobb. Förr om åren kunde han vakna upp mitt i natten med näsblod på grund av stress, men han har med tiden upptäckt att han inte blir effektivare av att bara prioritera jobbet. Han menar att allt handlar om en balans, där sömn och vila är grundbulten. Lite oväntat från en av Nordens mest framgångsrika entreprenörer? Bra intervju med Petter här.

Men tillbaka till investeringar: det är givetvis så att man först måste ägna mycket tid åt att avgöra vilka områden man väljer att prioritera. Dessa kommer också ändras över tid i takt med att erfarenheten i marknaden växer sig större, men man måste ju börja någonstans. Jag tror alltså det finns mycket att vinna på genom att drastiskt reducera sin vy och sätta på skygglapparna. Självvalt tunnelseende? Olle Qvarnström (@Snaljapen) var inne på samma sak i en Twitter-tråd, han pratade då om att eventuellt sätta ett tak på hur många timmar han ska få lägga på research för ett enskilt bolag. Detta för att inte fastna i en confirmation bias-loop, som man säkert lätt gör efter för många timmars analys. ”Har jag inte förstått det efter åtta timmar kommer jag aldrig förstå det”.

SWOT – En simpel analysmetod (för allt möjligt) som snabbt målar upp en bild av t.ex ett bolag, där du kan utgå från uppskattningar kring affärsmodell, geografisk spridning, konkurrens, konjunkturell risk m.m för att snabbt avgöra om det är värt att kolla vidare på. Kanske ihop med ett par enkla nyckeltal? Denna metod kräver ju dock att du har en del grundkunskaper kring bolagen du kör genom SWOT:en för att inte behöva lägga för mycket tid, så den är inte alls perfekt. Men jag tror verkligen på att hitta ett personligt durkslag att använda för att snabbt nå närmre kärnan.

Här är Pat Dorseys ”The Moats Process”, som han tog fram på Morningstar där han relativt simpelt kan koka ner analysen till ”fortsätt gräva” eller ”lägg åt sidan”. Denna metod kräver ju också en del kunskap kring bolaget du skannar, men bara via steg 1 har du eliminerat en enorm chunk av din bevakningslista. Och som sagt, detta är ju det Dorsey letar efter – alla får välja sina egna områden att zooma in på. Personligen älskar jag dock Pats tänk kring moats och returns on capital.

KISS – Keep it simple stupid.
Såhär i tider av turbulens märks det extra tydligt hur bra disciplin man egentligen har, och hur noggrann man varit med regelverket innan. Hade du inga regler eller ens riktlinjer innan börsen föll 25%, då kanske det inte är helt ultimat att spika ett par nu direkt om du har paniktendenser eller är lite uppgiven. Och det absolut värsta du kan göra nu är att försöka haka på alla andras strategier. Någon har en hedge-modell där de skjuter in halva portföljen i guld när X korsar Y ovanifrån. Någon annan har legat kort sedan 2012 och börjar helt plötsligt framstå som ett geni i dina ögon. Ett par andra är nästan religiösa i sin buy & hold-strategi och nu inriktade på att belåna sig kraftigt. Själv är du i något gränsland där du hämtar inspiration varje dag och i portföljen steker en pyttipanna av allt du ser i flödet. Smakar det gott, eller är du mer splittrad än någonsin?

Sammanfattningsvis

*Försök inte analysera varje intressant bolag du stöter på, det går inte. Tro mig, jag har försökt under lång tid. Skala ner din analysprocess och skapa ett användbart durkslag, men dra inte ner på tiden du analyserar – de som trillar igenom är antagligen värda mer av din tid.

*Spendera mindre tid i dåliga nyhetskanaler – tänk på folks incitament.

*Använder du Twitter som en kanal för att hitta inspiration och information? sätt dig i så fall ner och skala bort de du följer som bidrar med noll – och även här, tänk på folks incitament.

*Använder du även Twitter som förströelse/social plattform? skaffa i så fall ett separat konto där du bara spökföljer informativa konton och avsätt tid för vardera. Du kan växla mellan konton smidigt i appen.